Det ursprungliga råmaterialet för textilier är fiber. Textilfibrer är mjuka, elastiska, starka, motståndskraftiga mot friktion och draghållfasthet. Bomull, lin, jute, ramie och andra växtfibrer, ull, kamel ner, kashmir, kaninhår, siden är djurfibrer. Kemiska cellulosafibrer och proteinfibrer är konstgjorda fibrer och polyesterfibrer, polyamidfibrer, polyakrylonitrilfibrer och acetatfibrer är alla syntetfibrer. Vävning och stickning är de två huvudkomponenterna i textilier. Vävda tyger är indelade i fem kategorier: bomull, ull, linne, siden och kemisk fiber. Fem kategorier inklusive stickade kemiska fibertyger.
Identifieringen av textilfibrer inkluderar vanligtvis sensorisk identifieringsmetod, förbränningsmetod, mikroskopobservationsmetod och kemisk upplösningsmetod. Det krävs ofta flera olika metoder för att observera och testa för att nå rätt slutsats.
Den sensoriska identifieringsmetoden är att identifiera fibrer och tyger genom handrörelse och visuell observation. Beröring för hand är att identifiera tygets mjukhet, elasticitet och rynkor; det ser på glansen, tjockleken, längden och böjningsformen på fibern eller tyget.
Egenskaperna hos olika tygfibrer är följande:
Bomull: Fiberen har naturlig lock, fibern är tunn och kort, längden kan nå ungefär 38 mm, elasticiteten är dålig, känslan är mjuk och glansen är tråkig.
Ull: Fiberen är tjock och lång, i ett krulat tillstånd, med god elasticitet, glans och en varm känsla. Tyget är inte lätt att skrynkla när du gnuggar och känslan är smidig och rak.
Ull hänvisar vanligtvis till fårens lockiga hår och getens raka hår.
Cashmere: hänvisar till botten Cashmere på getskinn. Jämfört med ull känns kashmir mjukare, mjukare och mer känslig.
Silke: Silke är längre och tunnare än andra fibrer, med god styrka, mjuk och smidig känsla (tussah siden är något tjockare än mullbärsilke), och det känns kallt vid beröringen. Det skär silken i torrt och vått tillstånd. Det finns ingen uppenbar skillnad i kraft.
Hampa: Fiberen är smal, stark, grov i struktur, saknar elasticitet och glans, och dess tyg känns grov och hård, med en kall känsla.
Konstgjord fiber: Fiberen har låg hållfasthet, är lätt att bryta efter vätning och har dålig elasticitet. Den trasiga änden är i form av spridd cilia. Efter att ha hållt tyget tätt i handen slappnar det snabbt av och rynkorna blir mer och mer uppenbara.
Nylon: hög fiberstyrka, stor återhämtningsförlängning, inte lätt att bryta, tygelasticitet är bättre än rayon och siden, grov känsla.
Polyester: Tyget är elastiskt, icke vikbart och skrynkligt och känns smidigt.
Akrylfiber: Tyget har god bulkighet, mjuk känsla och ullkänsla, men färgen är inte mjuk, känslan är torr och elasticiteten är låg.
Vinylon: Tyget har dålig elasticitet, är lätt att fälla och rynka, har en hård känsla och har inte ljusa färger.